Anna Maria Lenngren föddes 1754 och dog 1817. Hon var dotter till en professor och fick trots att hon var kvinna en gedigen utbildning. Hon studerade bland annat latinsk och fransk litteratur.
Verksamhet som poet och översättare
Anna Maria Lenngren skrev poesi och till en början publicerades enstaka dikter i tidningar. 1775 publicerades dikten The-Conseillen, som anses vara den första publicerade dikten av betydelse.
1780 gifte hon sig och med det slutade hon som författare, åtminstone offentligt. Anonymt fick hon runt 50 olika dikter publicerade i Stockholms-posten under 1780-talet. 1795 blev hennes man ägare till tidningen och hon publicerades efter det mer frekvent. Publiceringarna skedde anonymt även efter att hennes man köpt tidningen.
Det hon allra helst skrev var satir, som hon gärna riktade mot adeln som hon uppfattade som högfärdig och mot dem som fjäskade för denna adel. Hon skrev också idyller, en diktform som hon tyckte ofta blev urvattnad, men som hon hittade sitt eget sätt att använda.
Förutom att hon skrev egna dikter arbetade Anna Maria Lenngren med att översätta andras verk, bland annat operor och dramatik.
Efter hennes död valde hennes man att ge ut hennes dikter i en bok med namnet Skaldeförsök.
Anonym men inte okänd
Trots att hon publicerade sina dikter anonymt var hennes namn känt i litterära kretsar. Svenska Akademien övervägde till och med om de kunde välja in henne. Att det ens diskuterades att ta med en kvinna måste anses vara väldigt stort, med tanke på att den första kvinnan som kom med i Akademien var Selma Lagerlöf, nästan 100 år efter Lenngrens död. Svenska Akademien försökte flera gånger hitta sätt att visa henne sin uppskattning, men hon vägrade att ta emot den.
Feminist?
En av Anna Maria Lenngrens mest kända dikter är Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon. I den får den fiktiva dottern råd om vuxenlivet och hur man kan förhålla sig till livet som hemmafru. Den är inte tydligt kritisk, men läses för det mesta som satir och har genom det ofta tolkats som en feministisk dikt som kritiserar de begränsade möjligheter en kvinna hade. Även om förhållandena är annorlunda nu tolkas dikten feministiskt och används i feministiska sammanhang. Ifall Anna Maria Lenngren verkligen menade den som satir är oklart. Att hon valde att leva ett mer borgerligt traditionellt liv talar emot det, men det är såhär i efterhand svårt att slå fast hur det var med den saken.