Greta Giädda

Många kvinnliga författare och poeter har glömts bort i historieskrivningen, kanske för att den gjorts framför allt av män. Ett exempel på poeter som det sällan talas om är Greta Giädda. Greta Giädda föddes 1680 och dog 1753. Hon var dotter till en kyrkoherde och gifte sig också med en kyrkoherde.

Debatt i diktform

Det Greta Giädda gjorde som fick störst uppmärksamhet var att hon under 1712 och 1713 debatterade mot Johan Runius. Det skedde i pressen och i diktform. Hon tyckte att han förhärligade äktenskapet och menade att det faktiskt är bättre att vara ogift än att leva i ett olyckligt äktenskap. Hennes första svar till honom var en dikt som hette Contra Vers. Efter den följde svar från honom och fler verser från henne, i en debatt som blev hätsk. Debatten stod främst mellan Giädda och Runius, men Samuel Triewald gjorde ett inlägg med sin dikt Gamla jungfrurs beröm, som var ett stöd för Greta Giäddas hållning.

Även i andra sammanhang skrev Greta Giädda verser om kvinnors värde och rätt, och villkoren i äktenskapet. När Johan Hinric Lidén gjorde en förteckning över kvinnliga skalder fanns hon med, men efter 1700-talets slut verkar hon ha blivit bortglömd.

Jenny Wrangborg

Jenny Wrangborg är poet, krönikör och kallskänka. Hon föddes 1984. Tidningar och tidskrifter hon skriver för är Flamman, Arbetet, Folket i Bild/Kulturfront, Dagens Arbete, ETC och Kommunalarbetaren. Hon anses vara en av dagens viktigaste arbetarklassförfattare. Hon skildrar arbetets verklighet i en bransch där villkoren är hårda och facklig kamp i ett sammanhang där få är fackligt anslutna. Solidaritet är ett viktig tema, liksom stoltheten över jobbet, de dåliga arbetsvillkoren, och längtan efter att vara med och bestämma.

Publicerade verk

Jenny Wrangborgs debutbok hette Kallskänken och kom 2010. En andra bok kom 2014, med namnet Vad ska vi göra med varandra. Hon har också varit med i en rad antologier och skriver texter till musikgruppen Jenny Wrangborg & Stationen. Tidigare har hon varit med i gruppen Stormen.

Antologier Jenny Wrangborg är med i:

  • Med frihet på näsan (2001)
  • Poeter mot krig (2003)
  • Snart går vi utan er, Brev till Socialdemokraterna (2009)
  • Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras (2010)
  • Skarpt läge (2010)
  • Landet som sprängdes (2012)
  • En i laget (2016)

Utmärkelser

För sitt författande har Jenny Wrangborg tilldelats olika stipendier och utmärkelser. 2010 fick hon Stig Sjödinpriset och Spingo-stipendiet. Stig Sjödinpriset uppmärksammar svensk arbetarlitteratur och bakom det står bland annat fackförbunden Kommunal, Metall, Skogs- och träfacken. Spingostipendiet är ett stipendium det Kommunistiska Partiet delar ut. Under 2012 fick hon LO:s kulturpris och Jan Myrdals lilla pris – Robespierrepriset. Jan Myrdals lilla pris (som numera bara heter Robespierrepriset) ges till en ung och lovande skribent eller konstnär. 2014 fick hon Gustaf Frödings stipendium, som delas ut av Uppsalas studentkår efter en omröstning bland studenterna. 2015 fick hon Svenska Målareförbundets kulturstipendium och 2017 fick hon Handelsanställdas kulturstipendium och Ove Allanssons litteraturpris.

Bob Hansson

Bob Hansson är en poet som föddes 1970, vars scenframträdanden med poesi blivit minst lika uppmärksammade som hans skrivna verk. Han vann SM i poetry slam 1995. Poetry slam är en tävling inom scenpoesi och det var första gången det anordnades. Med det fick han sitt genombrott.

Böcker och annat litterärt arbete

Bob Hansson har gett ut fyra diktsamlingar. Debuten kom med Heja världen 1998. Han har gett ut en intervjubok som heter Kärlek – Hur fan gör man. Han har dessutom gett ut fyra romaner.

Sveriges Radio har haft med Bob Hansson i program som Allvarligt talat, där han svarat på läsarfrågor, och Tankar för dagen, där han haft med kortare tänkvärda krönikor. Han har också gjort inslag till SVT:s litteraturprogram Babel. 2010 uppförde han en monolog på Dramatens stora scen som hette Om lycka.

Han har bland annat fått Sveriges Radios novellpris och blivit utnämnd till Upphovsrättens hjälte av ALIS.

Musikaliska samarbeten

Antalet gånger Bob Hansson samarbetat med olika musiker är väldigt stort. Bland dem han arbetat med finns till exempel Ola Salo, Joakim Thåström, Olle Ljungström, The Nomads, Fläskkvartetten, Staffan Hellstrand, Doktor Kosmos, Moder Jords Massiva, Östgötamusiken och en rad konstmusiker.

Esaias Tegnér

Esaias Tegnér föddes 1782 och dog 1846. Han var son till en präst och blev själv professor i estetik och grekiska vid Lunds universitet, och Växjö stifts biskop från 1824. Han var dessutom ledamot av Svenska Akademien från 1819.

Tidigt diktande

Esaias Tegnér roades redan som ung av att skriva rim, vilket han menade gav honom en språkligt teknisk färdighet. Han försökte tidigt att vinna olika utmärkelser och priser, och skickade in sina dikter bland annat till Svenska Akademiens tävlingar. Där fick han inget napp, men Göteborgs Vetenskaps och vitterhetssamhälle belönade honom både 1802 och 1804 för dikter han skrivit.

Fortsatt skrivande

Esaias Tegnér blev efterhand allt mer påverkad av tyskt tänkande och diktande. Under början av 1810-talet nådde han framgångar. Han blev professor i estetisk och grekiska, och han vann Svenska Akademiens stora pris 1811. 1812 blev han invald i Götiska förbundet.

Han försökte motstå att ta ställning i tidens litterära strider, vilket slutade med att han kritiserade båda sidor och fick kritik av båda. Han klarade inte att fullt ut att använda romantikens bildspråk och former, utan försökte hitta sitt eget sätt. Trots kritik från olika håll fanns det andra som uppskattade honom. 1819 blev han invald i Svenska Akademien, som var väldigt positiva till hans arbete. Efter det var han både etablerad och upphöjd, även om han även fortsatt blev kritiserad.

1824 blev Esaias Tegnér biskop i Växjö och i arbetet som biskop och sitt arbete som riksdagsman fick skrivandet stå tillbaka. Han blev i de rollerna ofta uppmärksammad för att han hade så bra tal och predikningar.

Slutet av livet

Hårt arbete och perioder med sjukdom gjorde att han under 1840 insjuknade i sinnessjukdom, som han aldrig helt återhämtade sig från. När han dog 1846 sågs han som Sveriges stora skald, även om det mesta han skrivit låg långt tillbaka i tiden.