Ett av svensk lyriks allra största namn är Edith Södergran som också tillhör några av de mest kända poeterna i Finland. Edith Södergran var nämligen finlandssvensk med rötter i Österbotten. Hon brukar kallas en av de allra första modernisterna i svensk litteraturhistoria. Hennes korta liv och nära släktskap med döden gav poesin en unik dimension och ett helt eget uttryck.
Symbolism och mystik
Ediths liv blev kort. Hon föddes 1892 och gick bort i tuberkulos 1923. Hon hade redan som liten observerat sjukdomen på nära håll eftersom den tog livet av hennes far. Efter faderns död levde hon med sin mor i byn Raivola belägen på det Karelska näset. Här blandades olika språk, nationaliteter och sociala klasser i en smältdegel där ryskt, tyskt och svenskt påverkade den unga poeten på olika sätt. Inte minst var uppväxtmiljön omgärdad av fantastisk natur.
Samtiden förstod dock aldrig hennes poesi eller hennes storhet. Hon stämplades som okonventionell och hennes symbolspråk betraktades som stundtals obegripligt. Mycket av storheten låg i metaforerna och den fria versen som inte följde det traditionella mönstret. Många av hennes dikter behandlar existens, liv och död samt begrepp som skönhet, smärta och lycka. Skuggan och solen är begrepp som ofta återkommer i hennes verk som både är suggestiva och mystiska. Edith Södergrans poesi kan närmas liknas vid impressionismens tavlor.
Expressionism och kyla
Vintrarna var värst för Edith Södergran när hon redan som 16-åring insjuknande i den sjukdom som tog livet av hennes far. Sanatorievistelser och kyla återspeglade sig till viss del i lyriken. Hon levde ensam med sin mor och de båda kvinnorna var fattiga och levde ett stillsamt och strävsamt liv. Fattigdom idag ligger långt från fattigdom vid 1900-talets början. Kvinnorna hade ont om både mat och varma kläder. Idag finns det hjälp att få för den som inte får ihop till mat och hyra och det har aldrig varit lättare att köpa vinterjackor. Hos Johnells.se kan man till exempel köpa Duno dunjackor i olika färger och modeller. Man behöver med andra ord inte ens lämna hemmet för att handla.
Kanske blir Södergrans bildspråk extra påtagligt eftersom hon levde i gränslandet mellan döden och livet. De sista åren av hennes liv vägrade hon dessutom att gå igenom fler behandlingar. Hon ville leva sitt liv fullt ut, men vetskapen om att hon skulle dö ung lämnade spår i hennes verk. I diktsamlingarna Rosenaltaret och Framtidens skugga från 1919 respektive 1920 finns en närvarande kraft och ett bildspråk som präglas av rymden, solen och stjärnorna. Existensen är som ett komiskt stoft och det är uppenbart att Södergran bearbetade sin nära förestående död som den rebell hon faktiskt var. I sitt poetiska uttryck var hon allsmäktig, kraftfull och full av liv.
Septemberlyran
Diktsamlingen Septemberlyran från 1918 visade tydliga influenser från Friedrich Nietzsche och de tyska expressionisterna. Södergran byggde sin egen lyrikvärld full av transcendens och närmast religiös mystik. Tyvärr hann Södergran aldrig uppleva den berömmelse och uppskattning som hennes lyrik fick världen över. Hon dog endast 31 år gammal. Paradverket utgörs av den postuma samlingen Landet som icke är från 1925.