Edith Södergran var kanske inte egentligen en svensk författare, men hon var svenskspråkig. Hon föddes 1892 i Sankt Petersburg i Ryssland och dog 1923 i Finland, i Raivola som numera tillhör Ryssland. Hon var finlandssvensk.
Sjukdom och debut
Edith Södergran hann ge ut fyra diktsamlingar under sitt liv. Debuten kom 1916 när hon var 24 år och hette helt enkelt Dikter. Hon hade fått tuberkulos 1908 och tillbringat lång tid på sanatorium. Inte förrän 1912 var hon fri från tuberkelbakterier och hosta. Hon var fortsatt svag på grund av sjukdomen, efter ett par år återkom hostan och febern och hon hade dessutom självmordstankar. Trots allt valde hon under 1915 att visa sina dikter för två författare. Den ena var positiv till hennes skrivande, de andra mer tveksam. 1916 tog hon steget att kontakta ett förlag och debutboken gavs ut, fast utan att hon fick något honorar. i debuten finns några av Edith Södergrans mest kända dikter, bland annat Dagen svalnar… som börjar med “Du sökte en blomma och fann en frukt” och som är omtyckt av många.
Ryska revolutionen och Septemberlyran
Den andra diktsamlingen, Septemberlyran, kom 1918. Det är bara två år senare, men utgiven i ett helt annat läge. Förutom att hon fortfarande var drabbad av sjukdom had
e familjen drabbats hårt av den ryska revolutionen. Förmögenheten hade försvunnit och förutom ekonomiska problem led hon av isolering. Dikterna skildrar bland annat hennes försök att bygga upp en självkänsla och tro på sin rätt att uttrycka sig fritt. Boken är präglad av expressionism och hon är starkt influerad av Nietzsche.
Rosenaltaret, Framtidens skugga och aforismer
Den tredje diktsamlingen kom redan 1919 och hette Rosenaltaret. Hon gav ut en bok med aforismer under namnet Brokiga iakttagelser, också under 1919. 1920 kom en annan samling aforismer – Tankar om naturen.
Framtidens skugga är Edith Södergrans fjärde diktsamling och den sista som gavs ut under hennes liv. Den kom ut 1920. I den tar visioner form av hur världen ska kunna förnyas efter de katastrofer som härjade över världen. Även i denna diktsamling är expressionismen stark.
Slutet av livet
Under vintern 1922-1923 blev Edith Södergran sämre i sin sjukdom och hon fick allt svårare att andas. Hon ville inte skickas till sanatorium igen, utan valde att stanna hemma. Midsommardagen 1923 dog hon.
Efter hennes död gavs diktsamlingen Landet som icke är ut. Dikten som gett namn till samlingen är en av de dikter av henne som blivit allra mest älskade. Den handlar om en längtan efter döden, som skildras på ett harmoniskt sätt.