Sonja Åkesson föddes 1926 och dog 1977. Hon var poet, författare, dramatiker och bildkonstnär. Hon växte upp på Gotland som dotter till en stins. Familjen hade mycket dålig ekonomi och på grund av det fick hon sluta skolan redan efter sju år. Förutom sitt konstnärliga arbete jobbade hon som bland annat telefonist, affärsbiträde och servitris.
Vardagens poet
Sonja Åkesson är känd för sitt så kallade nyenkla sätt. Hon skildrade vardagen och folkhemmet med ett avskalat språk. Hennes poesi kom som en revolution, eftersom det var helt nytt att någon skrev så tillgängligt, enkelt och starkt. Hon lät vardagens fula sidor synas, med elände, snor, åderbråck, ångest och annat. Debuten kom 1957 med diktsamlingen Situationer och genombrottet kom 1963 med diktsamlingen Husfrid. Däremellan hade hon gett ut Glasveranda – en diktsamling, Skvallerspegel – en berättelse, Leva livet – prosadikter och Efter balen – en novellsamling.
I diktsamlingen Husfrid skildras vardagen i ett äktenskap och den innehåller bland annat hennes mest kända dikt Äktenskapsfrågan. Dikten börjar med raden “Vara vit mans slav” och ger inte en särskilt smickrande bild av att vara någons fru. Andra välkända dikter av henne är Åkej och Ja tack. Hennes texter har också blivit kända genom att Ulla Sjöblom spelade in en del av dem på LP och att hon skrev flera texter till den feministiska skivan Sånger om kvinnor. På senare år har hennes poesi
blivit uppmärksammad bland annat genom ett album som heter Sonja Åkesson tolkad av…, där stora svenska artister tolkat hennes texter. Med på skivan är till exempel Kajsa Grytt, Anna Järvinen och Annika Norlin.
Efter genombrottet gav hon ut en rad böcker. Framför allt var det diktsamlingar, men även en barnbok, en debattbok och en bok med prosadikter och egna teckningar.
Dramatik och poesi på scen
På 1960-talet var Sonja Åkesson aktiv i de fria teatergrupperna, framför allt i Fickteatern. Med dessa teatrar växte en ny sorts teater fram, där man ville skapa något annat än det institutionerna stod för. Det var ett mindre format med revyn som förebild. Den snabba ironiska spelstilen med visor och monologer passade Sonja Åkesson bra och hon skrev mycket till dessa sammanhang. En del gavs ut i tryckt form.
1960-talets kulturella klimat passade henne även på andra sätt och hon var ofta ute och läste sina dikter i olika sammanhang. Det kunde vara till exempel på bibliotek, skolor eller fängelser.
Psykisk ohälsa och död
Från 1970-talet drabbades Sonja Åkesson av psykiska problem. Hon sökte vård och flyttade för att kunna få så bra vård som möjligt. Ändå mådde hon allt sämre. Eftersom hon hela tiden fortsätter skriva finns detta också med i hennes texter. 1977 dör hon, på grund av levercancer. Efter hennes död ges Hästens öga ut postumt.