Dan Andersson

Dan Andersson föddes 1888 och dog 1920. Han var författare, poet, musiker och tonsatte också en del av sina texter. Dan Andersson kom från ett fattigt hem och hade det på grund av det inte en så lätt uppväxt. Han fick tidigt börja jobba som kolare och med andra arbeten i skogen, vilket finns skildrat i en hel del av hans texter. Försöken att göra sig fri och en oförmåga att dela sin fars starka gudstro gjorde det också svårt. En del av hans texter har religiösa inslag, inte minst Omkring tiggarn från Luossa där raderna ”Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången, det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.” ofta används på begravningar och i dödsannonser, med en förmodat religiös tolkning.

Uppväxt

Dan Andersson föddes i Skattlösberg, i skolhuset eftersom hans pappa var folkskollärare. Som fjortonåring åkte han till släktingar i USA för att arbeta, med syftet att undersöka om familjen skulle kunna få det bättre i Amerika, eftersom förhållandena i Sverige var svåra. Han tyckte inte att förutsättningarna verkade mycket bättre där och återvände hem.

Efter att en tid bott på annat håll flyttade familjen till Skattlösberg igen, där de mellan 1911 och 1915 bodde i Luossastugan. Där skrev Dan Andersson en del dikter och berättelser. Bland annat anses det mesta i Kolarhistorier och Kolvaktarens visor vara skrivna där. Stugan finns bevarad som ett museum och olika arrangemang med fokus på Dan Andersson sker där.

Brunnviks folkhögskola

Mellan 1914 och 1915 läste Dan Andersson på Brunnviks folkhögskola. Folkhögskolan låg utanför Ludvika. Genom Uno Stadius, som var skolans första föreståndare, blev skolan känd för sin radikala hållning. På grund av socialistisk agitation kunde skolan inte få kommunala eller statliga bidrag. Kopplingarna till arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen stärktes på grund av det, och skolan klarade sig bra och fick kanske en ännu starkare ställning än den annars skulle haft. Studiekamrater till Dan Andersson var bland annat Ragnar Jändel och Harry Blomberg, som båda också blev författare.

Från och med den här tiden var Dan Andersson verksam som författare och skrev framför allt dikter och visor. En del tonsatte han själv, medan andra tonsatts senare av bland annat Thorstein Bergman och Gunde Johansson.

Död

Mellan 1917 och 1918 arbetade Dan Andersson för Ny tid i Göteborg och förutom att skriva egna texter översatte han texter bland annat av Charles Baudelaire och Rudyard Kipling.

1920 var han i Stockholm för att söka arbete på tidningen Social-Demokraten. Han bodde på Hotell Hellman som låg i Klarakvarteren. Personalen hade behandlat rummen med vätecyanid för att få bort vägglöss, men inte vädrat som man skulle. Detta ledde till Dan Anderssons död. Även en försäkringsinspektör vid namn Elliot Eriksson dog vid samma tillfälle.

Gustaf Fröding

Gustaf Fröding föddes 1860, på en herrgård utanför Karlstad. Han dog 1911.

Tidiga verk

Uppväxthemmet var musikaliskt och redan under sin utbildningstid ägnade Gustaf Fröding så mycket tid åt litteraturen att det aldrig blev någon examen från universitetet i Uppsala, där han börjat efter studenten. 1891 kom debutboken, en diktsamling som hette Guitarr och dragharmonika. Han hade dragit dig för att ge ut den, men redan från debuten blev han uppskattad bland både kritiker och läsare.

Senare verk

Från och med 1886 arbetade Gustaf Fröding på Karlstadstidningen, där han bland annat skrev recensioner och kåserier. Han tillhörde redaktionen fram till 1896, även om han var borta en del perioder på grund av sjukdom.

Efter debuten kom diktsamlingarna Nya dikter, 1894, och Stänk och flikar, 1896. Han skrev också en del prosa och några mindre dikthäften senare. En del av de kåserier han skrev för Karlstadstidningen samlades och gavs ut även i bokform.

Psykisk ohälsa

Gustaf Fröding var under långa perioder på olika vårdinrättningar, på grund av psykisk ohälsa. Det är oklart vad han egentligen hade för diagnos, men uppväxten antas ha varit dysfunktionell och det sociala arvet kan ha varit svårt att handskas med. Det fanns mycket sjukdom i familjen. Pappan sägs ha varit melankolisk och mamman hade en sinnessjukdom som var så allvarlig att också hon fick söka vård. Klart är också att han dog av följder av alkoholism och diabetes. Tolkat med dagens ögon är ju alkoholism en beroendesjukdom som kan vara nog så svår att leva med. Alkoholismen var också en av anledningarna till att han i perioder behövde vårdas på olika hem.

Andlighet

Under sjukdomsperioderna tog esoteriska tankar och visioner form. Inspirerad av olika författare, filosofer och andliga ledare utvecklade han en altruism med kärlek till allt levande. Diktandet påverkades av andligheten, den livsfilosofi som han själv kallade livsharmoni. De andliga inslagen blev allt starkare under senare delen av hans liv och han blev allt mer intresserad av mystik och religion.

Poesi på värmländska och rikssvenska

Fröding skrev en del dikter på värmländska dialekter, men det allra mesta skrevs på rikssvenska. Värmländska uttryck letade sig ändå in ibland och många förknippar författaren med värmländska, kanske inte minst efter gruppen Sven-Ingvars skiva Sven-Ingvars i Frödingland, där de spelat in tonsättningar av hans dikter.

Esaias Tegnér

Esaias Tegnér föddes 1782 och dog 1846. Han var son till en präst och blev själv professor i estetik och grekiska vid Lunds universitet, och Växjö stifts biskop från 1824. Han var dessutom ledamot av Svenska Akademien från 1819.

Tidigt diktande

Esaias Tegnér roades redan som ung av att skriva rim, vilket han menade gav honom en språkligt teknisk färdighet. Han försökte tidigt att vinna olika utmärkelser och priser, och skickade in sina dikter bland annat till Svenska Akademiens tävlingar. Där fick han inget napp, men Göteborgs Vetenskaps och vitterhetssamhälle belönade honom både 1802 och 1804 för dikter han skrivit.

Fortsatt skrivande

Esaias Tegnér blev efterhand allt mer påverkad av tyskt tänkande och diktande. Under början av 1810-talet nådde han framgångar. Han blev professor i estetisk och grekiska, och han vann Svenska Akademiens stora pris 1811. 1812 blev han invald i Götiska förbundet.

Han försökte motstå att ta ställning i tidens litterära strider, vilket slutade med att han kritiserade båda sidor och fick kritik av båda. Han klarade inte att fullt ut att använda romantikens bildspråk och former, utan försökte hitta sitt eget sätt. Trots kritik från olika håll fanns det andra som uppskattade honom. 1819 blev han invald i Svenska Akademien, som var väldigt positiva till hans arbete. Efter det var han både etablerad och upphöjd, även om han även fortsatt blev kritiserad.

1824 blev Esaias Tegnér biskop i Växjö och i arbetet som biskop och sitt arbete som riksdagsman fick skrivandet stå tillbaka. Han blev i de rollerna ofta uppmärksammad för att han hade så bra tal och predikningar.

Slutet av livet

Hårt arbete och perioder med sjukdom gjorde att han under 1840 insjuknade i sinnessjukdom, som han aldrig helt återhämtade sig från. När han dog 1846 sågs han som Sveriges stora skald, även om det mesta han skrivit låg långt tillbaka i tiden.