Karin Boye

Karin Boye föddes 1900 och dog 1941. Hon var poet, författare och översättare, men är allra mest känd för sin poesi. Hon är utan tvekan en av de mest välkända och uppskattade kvinnliga svenska poeterna genom tiderna.

Studier

Efter en trygg uppväxt i en välbärgad familj tog Karin Boye studentexamen och senare folkskollärarexamen. Efter det började hon studera i Uppsala. Ämnena var grekiska, nordiska språk och litteraturhistoria. Under sin tid på universitetet gick hon med i Clarté, en socialistisk organisation som bland annat gav ut en tidskrift.

Debut

Debuten kom 1922 med en diktsamling som hette Moln, som skildrade en ung människas funderingar över livets brister, Gud och framtiden. Hennes rim och en speciell rytm i språket var anmärkningsvärda redan då. I följande diktsamlingar, Gömda land och Härdarna, fortsätter det religiösa temat. I dem tar hon avstamp i kristna motiv och manar till strid, tapperhet och offer. Hennes första roman kom 1931 och hette Astarte. Med den fick hon pris i en nordisk romantävling. 1927 blev hon med i tidskriften Clartés redaktion.

Berömda verk

Den allra mest kända dikten är Ja, visst gör det ont när knoppar brister. Bland hennes prosaverk är Kallocain den mest kända boken, en välskriven dystopi.

Liv och död

Boye var gift med en man, men under ett år i Berlin under 1932-1933 upplöstes äktenskapet. Efter det valde hon att leva ut sin homosexualitet. Hon levde med Margot Hanel, som hon mött i Berlin, i stort sett ända fram till sin död. Spår av hennes läggning kan hittas i diktningen. Eftersom det var brottsligt och tabubelagt med homosexualitet slutade det aldrig vara komplicerat. Karin Boye dog av självmord.

Greta Giädda

Många kvinnliga författare och poeter har glömts bort i historieskrivningen, kanske för att den gjorts framför allt av män. Ett exempel på poeter som det sällan talas om är Greta Giädda. Greta Giädda föddes 1680 och dog 1753. Hon var dotter till en kyrkoherde och gifte sig också med en kyrkoherde.

Debatt i diktform

Det Greta Giädda gjorde som fick störst uppmärksamhet var att hon under 1712 och 1713 debatterade mot Johan Runius. Det skedde i pressen och i diktform. Hon tyckte att han förhärligade äktenskapet och menade att det faktiskt är bättre att vara ogift än att leva i ett olyckligt äktenskap. Hennes första svar till honom var en dikt som hette Contra Vers. Efter den följde svar från honom och fler verser från henne, i en debatt som blev hätsk. Debatten stod främst mellan Giädda och Runius, men Samuel Triewald gjorde ett inlägg med sin dikt Gamla jungfrurs beröm, som var ett stöd för Greta Giäddas hållning.

Även i andra sammanhang skrev Greta Giädda verser om kvinnors värde och rätt, och villkoren i äktenskapet. När Johan Hinric Lidén gjorde en förteckning över kvinnliga skalder fanns hon med, men efter 1700-talets slut verkar hon ha blivit bortglömd.