Dan Andersson

Dan Andersson föddes 1888 och dog 1920. Han var författare, poet, musiker och tonsatte också en del av sina texter. Dan Andersson kom från ett fattigt hem och hade det på grund av det inte en så lätt uppväxt. Han fick tidigt börja jobba som kolare och med andra arbeten i skogen, vilket finns skildrat i en hel del av hans texter. Försöken att göra sig fri och en oförmåga att dela sin fars starka gudstro gjorde det också svårt. En del av hans texter har religiösa inslag, inte minst Omkring tiggarn från Luossa där raderna ”Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången, det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.” ofta används på begravningar och i dödsannonser, med en förmodat religiös tolkning.

Uppväxt

Dan Andersson föddes i Skattlösberg, i skolhuset eftersom hans pappa var folkskollärare. Som fjortonåring åkte han till släktingar i USA för att arbeta, med syftet att undersöka om familjen skulle kunna få det bättre i Amerika, eftersom förhållandena i Sverige var svåra. Han tyckte inte att förutsättningarna verkade mycket bättre där och återvände hem.

Efter att en tid bott på annat håll flyttade familjen till Skattlösberg igen, där de mellan 1911 och 1915 bodde i Luossastugan. Där skrev Dan Andersson en del dikter och berättelser. Bland annat anses det mesta i Kolarhistorier och Kolvaktarens visor vara skrivna där. Stugan finns bevarad som ett museum och olika arrangemang med fokus på Dan Andersson sker där.

Brunnviks folkhögskola

Mellan 1914 och 1915 läste Dan Andersson på Brunnviks folkhögskola. Folkhögskolan låg utanför Ludvika. Genom Uno Stadius, som var skolans första föreståndare, blev skolan känd för sin radikala hållning. På grund av socialistisk agitation kunde skolan inte få kommunala eller statliga bidrag. Kopplingarna till arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen stärktes på grund av det, och skolan klarade sig bra och fick kanske en ännu starkare ställning än den annars skulle haft. Studiekamrater till Dan Andersson var bland annat Ragnar Jändel och Harry Blomberg, som båda också blev författare.

Från och med den här tiden var Dan Andersson verksam som författare och skrev framför allt dikter och visor. En del tonsatte han själv, medan andra tonsatts senare av bland annat Thorstein Bergman och Gunde Johansson.

Död

Mellan 1917 och 1918 arbetade Dan Andersson för Ny tid i Göteborg och förutom att skriva egna texter översatte han texter bland annat av Charles Baudelaire och Rudyard Kipling.

1920 var han i Stockholm för att söka arbete på tidningen Social-Demokraten. Han bodde på Hotell Hellman som låg i Klarakvarteren. Personalen hade behandlat rummen med vätecyanid för att få bort vägglöss, men inte vädrat som man skulle. Detta ledde till Dan Anderssons död. Även en försäkringsinspektör vid namn Elliot Eriksson dog vid samma tillfälle.

Gustaf Fröding

Gustaf Fröding föddes 1860, på en herrgård utanför Karlstad. Han dog 1911.

Tidiga verk

Uppväxthemmet var musikaliskt och redan under sin utbildningstid ägnade Gustaf Fröding så mycket tid åt litteraturen att det aldrig blev någon examen från universitetet i Uppsala, där han börjat efter studenten. 1891 kom debutboken, en diktsamling som hette Guitarr och dragharmonika. Han hade dragit dig för att ge ut den, men redan från debuten blev han uppskattad bland både kritiker och läsare.

Senare verk

Från och med 1886 arbetade Gustaf Fröding på Karlstadstidningen, där han bland annat skrev recensioner och kåserier. Han tillhörde redaktionen fram till 1896, även om han var borta en del perioder på grund av sjukdom.

Efter debuten kom diktsamlingarna Nya dikter, 1894, och Stänk och flikar, 1896. Han skrev också en del prosa och några mindre dikthäften senare. En del av de kåserier han skrev för Karlstadstidningen samlades och gavs ut även i bokform.

Psykisk ohälsa

Gustaf Fröding var under långa perioder på olika vårdinrättningar, på grund av psykisk ohälsa. Det är oklart vad han egentligen hade för diagnos, men uppväxten antas ha varit dysfunktionell och det sociala arvet kan ha varit svårt att handskas med. Det fanns mycket sjukdom i familjen. Pappan sägs ha varit melankolisk och mamman hade en sinnessjukdom som var så allvarlig att också hon fick söka vård. Klart är också att han dog av följder av alkoholism och diabetes. Tolkat med dagens ögon är ju alkoholism en beroendesjukdom som kan vara nog så svår att leva med. Alkoholismen var också en av anledningarna till att han i perioder behövde vårdas på olika hem.

Andlighet

Under sjukdomsperioderna tog esoteriska tankar och visioner form. Inspirerad av olika författare, filosofer och andliga ledare utvecklade han en altruism med kärlek till allt levande. Diktandet påverkades av andligheten, den livsfilosofi som han själv kallade livsharmoni. De andliga inslagen blev allt starkare under senare delen av hans liv och han blev allt mer intresserad av mystik och religion.

Poesi på värmländska och rikssvenska

Fröding skrev en del dikter på värmländska dialekter, men det allra mesta skrevs på rikssvenska. Värmländska uttryck letade sig ändå in ibland och många förknippar författaren med värmländska, kanske inte minst efter gruppen Sven-Ingvars skiva Sven-Ingvars i Frödingland, där de spelat in tonsättningar av hans dikter.

Karin Boye

Karin Boye föddes 1900 och dog 1941. Hon var poet, författare och översättare, men är allra mest känd för sin poesi. Hon är utan tvekan en av de mest välkända och uppskattade kvinnliga svenska poeterna genom tiderna.

Studier

Efter en trygg uppväxt i en välbärgad familj tog Karin Boye studentexamen och senare folkskollärarexamen. Efter det började hon studera i Uppsala. Ämnena var grekiska, nordiska språk och litteraturhistoria. Under sin tid på universitetet gick hon med i Clarté, en socialistisk organisation som bland annat gav ut en tidskrift.

Debut

Debuten kom 1922 med en diktsamling som hette Moln, som skildrade en ung människas funderingar över livets brister, Gud och framtiden. Hennes rim och en speciell rytm i språket var anmärkningsvärda redan då. I följande diktsamlingar, Gömda land och Härdarna, fortsätter det religiösa temat. I dem tar hon avstamp i kristna motiv och manar till strid, tapperhet och offer. Hennes första roman kom 1931 och hette Astarte. Med den fick hon pris i en nordisk romantävling. 1927 blev hon med i tidskriften Clartés redaktion.

Berömda verk

Den allra mest kända dikten är Ja, visst gör det ont när knoppar brister. Bland hennes prosaverk är Kallocain den mest kända boken, en välskriven dystopi.

Liv och död

Boye var gift med en man, men under ett år i Berlin under 1932-1933 upplöstes äktenskapet. Efter det valde hon att leva ut sin homosexualitet. Hon levde med Margot Hanel, som hon mött i Berlin, i stort sett ända fram till sin död. Spår av hennes läggning kan hittas i diktningen. Eftersom det var brottsligt och tabubelagt med homosexualitet slutade det aldrig vara komplicerat. Karin Boye dog av självmord.

Greta Giädda

Många kvinnliga författare och poeter har glömts bort i historieskrivningen, kanske för att den gjorts framför allt av män. Ett exempel på poeter som det sällan talas om är Greta Giädda. Greta Giädda föddes 1680 och dog 1753. Hon var dotter till en kyrkoherde och gifte sig också med en kyrkoherde.

Debatt i diktform

Det Greta Giädda gjorde som fick störst uppmärksamhet var att hon under 1712 och 1713 debatterade mot Johan Runius. Det skedde i pressen och i diktform. Hon tyckte att han förhärligade äktenskapet och menade att det faktiskt är bättre att vara ogift än att leva i ett olyckligt äktenskap. Hennes första svar till honom var en dikt som hette Contra Vers. Efter den följde svar från honom och fler verser från henne, i en debatt som blev hätsk. Debatten stod främst mellan Giädda och Runius, men Samuel Triewald gjorde ett inlägg med sin dikt Gamla jungfrurs beröm, som var ett stöd för Greta Giäddas hållning.

Även i andra sammanhang skrev Greta Giädda verser om kvinnors värde och rätt, och villkoren i äktenskapet. När Johan Hinric Lidén gjorde en förteckning över kvinnliga skalder fanns hon med, men efter 1700-talets slut verkar hon ha blivit bortglömd.

Jenny Wrangborg

Jenny Wrangborg är poet, krönikör och kallskänka. Hon föddes 1984. Tidningar och tidskrifter hon skriver för är Flamman, Arbetet, Folket i Bild/Kulturfront, Dagens Arbete, ETC och Kommunalarbetaren. Hon anses vara en av dagens viktigaste arbetarklassförfattare. Hon skildrar arbetets verklighet i en bransch där villkoren är hårda och facklig kamp i ett sammanhang där få är fackligt anslutna. Solidaritet är ett viktig tema, liksom stoltheten över jobbet, de dåliga arbetsvillkoren, och längtan efter att vara med och bestämma.

Publicerade verk

Jenny Wrangborgs debutbok hette Kallskänken och kom 2010. En andra bok kom 2014, med namnet Vad ska vi göra med varandra. Hon har också varit med i en rad antologier och skriver texter till musikgruppen Jenny Wrangborg & Stationen. Tidigare har hon varit med i gruppen Stormen.

Antologier Jenny Wrangborg är med i:

  • Med frihet på näsan (2001)
  • Poeter mot krig (2003)
  • Snart går vi utan er, Brev till Socialdemokraterna (2009)
  • Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras (2010)
  • Skarpt läge (2010)
  • Landet som sprängdes (2012)
  • En i laget (2016)

Utmärkelser

För sitt författande har Jenny Wrangborg tilldelats olika stipendier och utmärkelser. 2010 fick hon Stig Sjödinpriset och Spingo-stipendiet. Stig Sjödinpriset uppmärksammar svensk arbetarlitteratur och bakom det står bland annat fackförbunden Kommunal, Metall, Skogs- och träfacken. Spingostipendiet är ett stipendium det Kommunistiska Partiet delar ut. Under 2012 fick hon LO:s kulturpris och Jan Myrdals lilla pris – Robespierrepriset. Jan Myrdals lilla pris (som numera bara heter Robespierrepriset) ges till en ung och lovande skribent eller konstnär. 2014 fick hon Gustaf Frödings stipendium, som delas ut av Uppsalas studentkår efter en omröstning bland studenterna. 2015 fick hon Svenska Målareförbundets kulturstipendium och 2017 fick hon Handelsanställdas kulturstipendium och Ove Allanssons litteraturpris.

Bob Hansson

Bob Hansson är en poet som föddes 1970, vars scenframträdanden med poesi blivit minst lika uppmärksammade som hans skrivna verk. Han vann SM i poetry slam 1995. Poetry slam är en tävling inom scenpoesi och det var första gången det anordnades. Med det fick han sitt genombrott.

Böcker och annat litterärt arbete

Bob Hansson har gett ut fyra diktsamlingar. Debuten kom med Heja världen 1998. Han har gett ut en intervjubok som heter Kärlek – Hur fan gör man. Han har dessutom gett ut fyra romaner.

Sveriges Radio har haft med Bob Hansson i program som Allvarligt talat, där han svarat på läsarfrågor, och Tankar för dagen, där han haft med kortare tänkvärda krönikor. Han har också gjort inslag till SVT:s litteraturprogram Babel. 2010 uppförde han en monolog på Dramatens stora scen som hette Om lycka.

Han har bland annat fått Sveriges Radios novellpris och blivit utnämnd till Upphovsrättens hjälte av ALIS.

Musikaliska samarbeten

Antalet gånger Bob Hansson samarbetat med olika musiker är väldigt stort. Bland dem han arbetat med finns till exempel Ola Salo, Joakim Thåström, Olle Ljungström, The Nomads, Fläskkvartetten, Staffan Hellstrand, Doktor Kosmos, Moder Jords Massiva, Östgötamusiken och en rad konstmusiker.

Esaias Tegnér

Esaias Tegnér föddes 1782 och dog 1846. Han var son till en präst och blev själv professor i estetik och grekiska vid Lunds universitet, och Växjö stifts biskop från 1824. Han var dessutom ledamot av Svenska Akademien från 1819.

Tidigt diktande

Esaias Tegnér roades redan som ung av att skriva rim, vilket han menade gav honom en språkligt teknisk färdighet. Han försökte tidigt att vinna olika utmärkelser och priser, och skickade in sina dikter bland annat till Svenska Akademiens tävlingar. Där fick han inget napp, men Göteborgs Vetenskaps och vitterhetssamhälle belönade honom både 1802 och 1804 för dikter han skrivit.

Fortsatt skrivande

Esaias Tegnér blev efterhand allt mer påverkad av tyskt tänkande och diktande. Under början av 1810-talet nådde han framgångar. Han blev professor i estetisk och grekiska, och han vann Svenska Akademiens stora pris 1811. 1812 blev han invald i Götiska förbundet.

Han försökte motstå att ta ställning i tidens litterära strider, vilket slutade med att han kritiserade båda sidor och fick kritik av båda. Han klarade inte att fullt ut att använda romantikens bildspråk och former, utan försökte hitta sitt eget sätt. Trots kritik från olika håll fanns det andra som uppskattade honom. 1819 blev han invald i Svenska Akademien, som var väldigt positiva till hans arbete. Efter det var han både etablerad och upphöjd, även om han även fortsatt blev kritiserad.

1824 blev Esaias Tegnér biskop i Växjö och i arbetet som biskop och sitt arbete som riksdagsman fick skrivandet stå tillbaka. Han blev i de rollerna ofta uppmärksammad för att han hade så bra tal och predikningar.

Slutet av livet

Hårt arbete och perioder med sjukdom gjorde att han under 1840 insjuknade i sinnessjukdom, som han aldrig helt återhämtade sig från. När han dog 1846 sågs han som Sveriges stora skald, även om det mesta han skrivit låg långt tillbaka i tiden.